Den 16 december 1985, klockan 17. 15 på eftermiddagen. Paul Castellano klev ur en svart Lincoln och fick sex kulor i huvudet och bröstet på en iskall trottoar på Manhattan. Chefen för Gambinofamiljen var död innan kroppen nådde marken.
Och medan varenda tidning i Amerika skrek om John Gotti och maktskiftet, avslutades en annan maffiaberättelse tyst i en federal domstol i Brooklyn. Inte med kulor, utan med pappersarbete, med ett strafföreläggande, med domarens klubba. Jimmy Burke, mannen Robert De Niro senare skulle spela i Goodfellas, fördes in i en federal cell där han skulle dö. Och ingen enda journalist i Amerika kopplade den morgonen ihop prickarna med var det egentligen började, en collegebasketmatch 1978.
Du tror att du kan den här historien. Du har sett filmen. Henry Hill, Tommy De Vito, Jimmy Conway, Lufthansakuppen, helikoptern som surrar över huset, äggnudlarna och ketchupen på slutet. Martin Scorsese gav dig ett mästerverk.
Men han gav dig också en lögn genom utelämnande, för filmen skyller Henry Hills kollaps på hans drograzzia. Henry åker dit i maj 1980, kokainimperiet faller, han tjallar, slut på storyn. Det är Hollywoodversionen. Sanningen är fulare.
Sanningen är större. Sanningen är att hela Lucchesefamiljens gatuverksamhet i Queens, en organisation som hade styrt i 30 år och tjänat tiotals miljoner dollar, redan var döende innan Henrys telefon någonsin avlyssnades. Och dödsorsaken var inte heroin, inte kokain, inte ens Lufthansakuppen. Det här är historien om en uppgjord basketmatch som ingen pratar om, som fällde ett helt kriminellt imperium.
Hur en manipulerad basketmatch i Boston satte igång en kedjereaktion som skickade Jimmy Burke i fängelse på livstid, dödade Paul Vario bakom galler och monterade ner varenda medlem i Roberts Lounge-gänget år 1986. Det här är brottet som Goodfellas utelämnade. Och när du väl ser det, kan du inte se på filmen på samma sätt igen. Men här är vad ingen i Hollywood ville berätta för dig.
Mannen som iscensatte hela grejen var inte Jimmy Burke. Det var inte Henry Hill heller. Det var en småskojare och bookmaker från Pittsburgh som hette Anthony Perla, och en forward från Boston College som behövde 2 500 dollar. Det var allt som krävdes.
2 500 dollar och ett telefonsamtal för att sätta igång dominobrickorna. Gå tillbaka till 1978. Henry Hill är 35 år gammal. Satt, mörkt hår bakåtkammat, en cigarett alltid glödande mellan två fingrar.
Han bor i Rockville Centre med sin fru Karen och två döttrar. Han kör en Cadillac. Han äter på Don Pepe’s. Han lyder under Paul Vario, capon som styrde Lucchesefamiljens Brownsville-falang i Brooklyn från en skrothanteringsgård på Flatlands Avenue.
Hill var inte “gjord”. Han kunde inte bli det. Hans far var irländare. Men han var Paulies inkomstbringare, Paulies älskling, killen som Paulie sett växa upp sedan han var tolv år och hämtade kaffe på taxiståndet vid 114-10 Rockaway Boulevard.
Och så var det Jimmy Burke, James Burke, 47 år gammal 1978, 1,85 lång, 90 kilo tung, grå ögon som inte blinkade. Burke växte upp i fosterhem uppe i delstaten New York, misshandlad som barn, övergiven. När han var tonåring kapade han redan lastbilar. Vid trettio års ålder styrde han ett gäng kapare och mördare från Roberts Lounge, hans bar på Lefferts Boulevard i South Ozone Park, Queens.
De kallade honom “Gentlemannen” för att han drack bra och gav generöst dricks. Han dödade också, enligt FBI:s uppskattningar, mellan 20 och 50 människor under sin livstid. Burke var inte “gjord” han heller. Samma problem som Henry, irländskt blod.
Men han var Vaios mest betrodde medarbetare, och hans gäng tjänade mer pengar åt Lucchesefamiljen än de flesta av deras officiella kaptener. Inne på Roberts Lounge träffade Henry en bedragare som hette Paul Mazzei, som kände en bookmaker som hette Rocco Perla, vars bror Anthony Perla kände en kille som hette Rick Kuhn. Rick var en lovande basketspelare på Boston College, en framgångsrik forward som var på väg mot en NBA-karriär. Men Rick var pank.
Han kom från en fattig familj, spelade för nöjes skull, och när han väl var på college insåg han att han inte hade råd att vara där. Så Mazzei föreslog en grej. Rick skulle tippa matcher. Han skulle se till att Boston College antingen vann med mindre än tio poäng eller förlorade.
Perla och Mazzei skulle satsa pengar på den underliggande summan, och de skulle dela vinsten med Rick. Varje uppgjord match skulle ge Rick Kuhn 2 500 dollar. Satsa på under och du vinner om de vinner med mindre än tio eller förlorar rakt av. Upplägget var elegant eftersom ingen behövde kasta matchen.
Boston College var inte bra nog att vinna med stor marginal ändå. De behövde bara spela som de alltid gjorde. Andra matcher gick dåligt av en slump och gänget förlorade pengar. Men tillräckligt många gick som planerat för att uppmärksamheten skulle riktas mot laget.
Det började röra sig i ledningen. Folk på stan visste att något var skumt. Och hela operationen var, från början till slut, slarvig. Högljudda telefonsamtal, skryt på barer, spelare som fick kalla fötter och hotade att prata.
Det var exakt den typen av upplägg som Jimmy Burke vanligtvis aldrig rörde, för hela Burkes rykte byggde på disciplin. Han var killen som kunde hålla tyst, som kunde få saker att hända utan att någon märkte något. Men Henry ville ha en del av kakan. Henry presenterade Burke för Mazzei, och Burke såg en möjlighet att tjäna snabba pengar.
Han gick med på att hjälpa till med att sätta press på spelarna och att ta en del av vinsten. Och det är den första läxan här. Även de mest försiktiga kriminella kan bli offer för sin egen girighet. Burke visste bättre.
Han hade överlevt i 30 år genom att vara försiktig. Men en chans att tjäna enkla pengar på collegebasket var för frestande för att låta bli. Medan uppgjorda matcher pågick under våren 1979, byggdes något annat upp parallellt. Henry Hill, nyss släppt från Lewisburg, var inkopplad i en heroinverksamhet genom samme Paul Mazzei som han träffat i fängelset.
Håll dig borta från drogaffärer. Lucchesefamiljen hade en regel. För många livstidsstraff. Vario hade sagt det rakt i ansiktet på Henry: “Om jag får reda på att du langar, är du död.
” Men Henry lyssnade inte. Han såg pengarna. Han såg en chans att tjäna ihop en förmögenhet snabbt. Så han började langa heroin i smyg, med hjälp av Mazzei och ett gäng andra killar, medan Vario och Burke inget anade.
Och nu måste du förstå vad som händer parallellt. Den 11 december 1978 går sex män i rånarluva in på Lufthansas lastterminal på Kennedy flygplats. De kommer undan med nästan sex miljoner dollar i kontanter och smycken. Henry hjälpte till att arrangera det genom en insider som hette Louis Werner.
Och sedan, under de närmaste sex månaderna, mördade Jimmy Burke nästan alla som var inblandade i kuppen. De flesta hittades aldrig. Han tog hand om vittnena innan de hann bli vittnen. Och han gjorde det medan Boston College-historien höll på att spricka.
Och medan DEA närmade sig heroinsmugglingen i Pittsburgh. Tre federala utredningar, ett gäng, tick tack tick. Den 2 maj 1980 greps Henry Hill av narkotikapoliser i Nassau County utanför sitt hem i Rockville Centre. Han hade en näve kokain i fickan och han visste att det var över.
Han visste att om han inte samarbetade skulle han tillbringa resten av livet i fängelse. Han tänkte på alla lik från Lufthansakuppen. Han tänkte på Jimmy och vad Jimmy skulle göra om han fick reda på att Henry hade blivit gripen. Han tänkte på sin familj.
Och han fattade ett beslut. Den 27 maj 1980 gick Henry Hill med på att bli en samarbetsvillig vittne för den federala regeringen. Han berättade allt han visste om Lufthansakuppen, om morden, om Jimmy Burke, om Paul Vario, om hela verksamheten. Det var det fallet åklagarna byggde upp först.
De hade Henry, de hade vittnen, de hade bevis. Rick Kuhn dömdes också och fick tio år, det längsta straff som någonsin utdömts mot en collegeidrottsman för uppgjorda matcher. Henry fortsatte prata. Han berättade om allt.
Han skulle aldrig se Roberts Lounge igen. Han skulle aldrig se sin fru Mickey som fri man igen, och han satt i en federal cell när nästa åtal kom. För Henry fortsatte prata. Henry kunde hela historien eftersom Jimmy hade berättat allt för honom.
Och vad var slutet på allt detta? År 1982 dömdes Jimmy Burke till tjugo år för Lufthansakuppen. Det var hans första stora förlust. Men han skulle få ett till straff.
Eftersom Henry hade berättat om morden på de som varit inblandade i kuppen, kunde åklagarna väcka åtal mot Burke för mord. Och 1984, medan han redan avtjänade tjugo år, åtalades han igen. Den här gången för mord på en av medbrottslingarna. Han dömdes till livstid.
Han var 54 år gammal, satt redan på tjugo år för Lufthansafallet och skulle nu sitta i fängelse resten av livet. Och Paul Vario? Han åtalades också. En liten åtalelse, fyra års fängelse, nästan ett skämt för en man som hade varit Lucchesefamiljens kapten i 40 år.
Fyra år kan vara en dödsdom. Paul Vario fördes in i federalt förvar 1984. Han dog av andningssvikt i fängelset i Fort Worth den 3 maj 1988. Han dog som en bitter, bruten man, långt från gatorna han en gång hade styrt.
Och gänget från Brownsville som hade drivit rån, ocker och spel i Queens i 30 år upphörde helt enkelt att existera. Och det började med ett telefonsamtal till en 6’6″ forward på Boston College. För att du ska förstå hur organiserad brottslighet faktiskt dör. Långsamt, tyst, genom en serie små misstag som växer till en enda oundviklig katastrof.
Lufthansafallet löstes aldrig. Bara Louis Werner, insidemannen på flygplatsen, dömdes någonsin för det. Alla andra inblandade dog eller åtalades aldrig. Henry åkte fast för att han jagade 50 000 dollar i en collegebasketuppgörelse som han inte ens behövde.
Men pistolen hade laddats av Burkes egen girighet tre år tidigare, när han gick med på att pressa ett collegebasketupplägg som han borde ha avstått från. Vic Amuso och Anthony Casso, som tog över familjen i slutet av 80-talet, blev två av de mest våldsamma och paranoida cheferna i maffians historia just för att de såg vad som hände i Brownsville. De såg hur den federala regeringen använde ett collegebasketupplägg för att riva upp ett helt imperium av kapningar. Deras svar var att börja döda alla som de ens misstänkte kunde tänkas samarbeta med myndigheterna.
Spökena från Roberts Lounge hemsökte hela Lucchesefamiljen i ett decennium. Henry Hill gick in i vittnesbeskydd, blev utslängd därifrån för att han begick fler brott, gav intervjuer, drack sig sjuk och dog av komplikationer av hjärtsjukdom den 12 juni 2012 på ett sjukhus i Los Angeles. Den riktiga historien slutade någon helt annanstans. Den riktiga historien slutade i en fängelseavdelning i Buffalo med att Jimmy Burke tynade bort i cancer.
Taxiståndet tyst, sociala klubben stängd, hela ekosystemet av en 30-årig kriminell verksamhet reducerad till domstolshandlingar och dödsattester från fängelser. Imperiet föll inte på grund av kokain. Det föll för att Jimmy Burke inte kunde gå därifrån med 2 500 dollar per match. Henry Hill, som satt i en cell i Nassau County i maj 1980, ville bara rädda sig själv.
Han insåg inte att han höll i den lösa tråden i en tröja som, när han väl började prata, skulle sprätta upp en hel värld. De tog aldrig med det i filmen eftersom det inte passar myten. Inte Henrys heroin, inte FBI, inte ens Lufthansakuppen. Det var en liten, till synes obetydlig collegebasketmatch som blev hela imperiets fall.
Och när du väl vet det, kan du aldrig se Goodfellas på samma sätt igen.