Den 16 december 1985, klockan 17. 15 på eftermiddagen. Utanför Sparks Steak House på East 46th Street på Manhattan klev Paul Castellano ur en svart Lincoln. Sex kulor träffade honom i huvudet och bröstet där han stod på den iskalla trottoaren i Midtown.
Chefen för Gambinofamiljen var död innan hans kropp nått asfalten. Och medan varenda tidning i Amerika skrek om John Gotti och maktskiftet, avslutades en annan maffiahistoria i en federal domstol uppe i Brooklyn. Inte med kulor, utan med pappersarbete, med ett straffdokument, med en domares klubba. James ”Jimmy” Burke, mannen som Robert De Niro senare skulle spela i Goodfellas, fördes just då in i en federal cell där han skulle dö.
Och ingen enda journalist i Amerika kopplade den morgonen samman det hela med var det faktiskt började. En collegebasketmatch 1978. Du tror att du kan den här historien. Du har sett filmen.
Henry Hill, Tommy De Vito, Jimmy Conway, Lufthansakapningen, helikoptern som surrar över huset, äggnudlarna med ketchup på slutet. Martin Scorsese gav dig ett mästerverk. Men han gav dig också en lögn genom utelämnande. För filmen skyller Henry Hills kollaps på narkotikagripandet.
Henry åker fast i maj 1980, kokainsmuglingen rasar samman, han golar, slut på historien. Det är Hollywoodversionen. Sanningen är fulare. Sanningen är större.
Sanningen är att hela Luccheses familjs verksamhet i Queens, en organisation som drog in tiotals miljoner dollar under trettio år, redan var döende innan Henrys telefon någonsin var avlyssnad. Och dödsorsaken var inte heroin, inte kokain, inte ens Lufthansakapningen. Det här är historien om hur en enda uppgjord basketmatch som ingen pratar om fällde ett helt kriminellt imperium. Hur en fixad basketmatch i Boston satte igång en kedjereaktion som skickade Jimmy Burke i fängelse på livstid, dödade Paul Vario bakom galler och monterade ner varenda “made man” i gänget på Roberts Lounge innan 1986 var slut.
Det här är brottet som Goodfellas utelämnade. Och när du väl ser det kan du inte se filmen på samma sätt igen. Men här är vad ingen i Hollywood ville berätta för dig. Mannen som iscensatte alltihop var inte Jimmy Burke.
Det var inte Henry Hill heller. Det var en småhandikappare från Pittsburgh som hette Anthony Perla, och en forward från Boston College som behövde 2 500 dollar. Det var allt som krävdes. 2 500 dollar och ett telefonsamtal för att få dominobrickorna att börja falla.
Gå tillbaka till 1978. Henry Hill är 35 år gammal. Satt, mörkt hår bakåtslickat, en cigarett alltid glödande mellan två fingrar. Han bor i Rockville Centre med sin fru Karen och två döttrar.
Han kör en Cadillac. Han äter på Don Pepe’s. Han rapporterar till Paul Vario, kapot som drev Lucchesefamiljens avdelning i Brownsville, Brooklyn, från en skrotgård på Flatlands Avenue. Henry var inte “made”.
Det kunde han inte vara. Hans far var irländare. Men han var Paulies inkomstkälla, Paulies älsklingsgosse, killen som Paulie sett växa upp sedan han var tolv år och sprang kaffe vid taxiståndet på Rockaway Boulevard. Och så var det Jimmy Burke.
James Burke, 47 år gammal 1978, 183 centimeter lång, drygt 90 kilo tung, grå ögon som inte blinkade. Burke växte upp i fosterhem uppe i delstaten New York, misshandlad som barn, övergiven. När han var tonåring kapade han redan lastbilar. Vid trettio års ålder drev han ett gäng kapare och mördare från Roberts Lounge, hans bar på Lefferts Boulevard i South Ozone Park i Queens.
De kallade honom “Gent” för att han drickspengar alltid var generösa. Han dödade också, enligt FBI:s uppskattningar, mellan tjugo och femtio människor under sin livstid. Burke var inte “made” han heller. Samma problem som Henry, irländskt blod.
Men han var Varios mest pålitliga medarbetare, och hans gäng tjänade mer pengar åt Lucchesefamiljen än de flesta av deras officiella kaptener. Inne på en klubb träffade han en bedragare som hette Paul Mazzei, som kände en bookmaker som hette Rocco Perla, vars bror Anthony Perla kände en kille som hette Rick Kuhn. Kuhn var fattig. Han hade växt upp utan pengar, och nu spelade han för Boston College och var en av deras bästa spelare.
En fast match skulle ge Kuhn 2 500 dollar. Satsar du på underspelet vinner du om de vinner med mindre än tio poäng eller förlorar rakt av. Upplägget var elegant eftersom ingen behövde kasta matchen. Andra matcher spelades dåligt av en slump och gänget förlorade pengar.
Hela verksamheten var, från början till slut, slarvig. Högljudda telefonsamtal, skryt på barer, spelare som fick kalla fötter och hotade att prata. Det var den typen av upplägg som Jimmy Burke aldrig brukade röra, för hela Burkes rykte byggde på disciplin. Och det är den första läxan här.
Medan uppgörelsen med poängmanipulationen pågick under våren 1979 höll något annat på att byggas upp. Henry Hill, nyligen frigiven från Lewisburg, var inslussad i det hela genom samme Paul Mazzei som han träffat i fängelset. Håll dig borta från narkotikaaffärer. Lucchesefamiljen hade en stående regel.
För många livstidsstraff. Vario hade sagt det rakt i ansiktet på Henry: “Om jag får reda på att du säljer droger är du död. ”
Nu måste du förstå vad som pågick parallellt. Den 11 december 1978 klev sex män i rånarluvor in i Lufthansas godsterminal på Kennedy Airport.
Henry hjälpte till att ordna upplägget genom en insider som hette Louis Werner. Och sedan, under de närmaste sex månaderna, mördade Jimmy Burke nästan alla som var inblandade i kapningen. Vissa dök aldrig upp alls. Han eliminerade vittnen innan de hann bli vittnen.
Och han gjorde det samtidigt som Boston College-härvan höll på att nystas upp. Och samtidigt som DEA närmade sig dopaminledningen från Pittsburgh. Tre federala utredningar, ett gäng, tick tack tick. Den 2 maj 1980 grep narkotikapoliser från Nassau County, tillsammans med DEA, Henry Hill utanför hans hem i Rockville Centre.
Han tänkte på alla kroppar från Lufthansa. Och den 27 maj 1980 gick Henry Hill med på att bli en samarbetsvillig vittne för den federala regeringen. Det var det fallet som åklagarna byggde först. Rick Kuhn dömdes också och fick tio år, det längsta straff som någonsin utdömts mot en collegeidrottare för uppgjorda matcher.
Henry skulle aldrig se Roberts Lounge igen. Han skulle aldrig se sin fru Mickey igen som fri man, och han satt i en federal cell när nästa åtal kom. För Henry fortsatte prata. Henry kunde hela historien eftersom Jimmy hade berättat den för honom.
Domen löd tjugo år till livstid. Han var då femtiofyra år gammal, satt redan på tjugo år för Boston College-härvan och stod nu inför ett livstidsstraff ovanpå det. Men här är vad filmen aldrig berättade för dig. Och 1984 gick samma åklagargrupp som fällt Burke efter Paulie.
Ett litet åtal, ett fyraårigt straff, nästan en smäll på handleden för en man som varit Lucchese-kapo i fyrtio år. Fyra år kan vara en dödsdom. Paul Vario togs i federalt förvar 1984. Han dog av andningssvikt i det federala fängelset i Fort Worth den 3 maj 1988.
Gänget från Brownsville och East New York, som drivit kapningar, ockerlån och spel på att Queens i trettio år, upphörde helt enkelt att existera. Och allt började med ett telefonsamtal till en 196 centimeter lång kille. För det säger något sant om hur organiserad brottslighet faktiskt dör. Långsamt, tyst, genom en serie små misstag som växer samman till en enda oundviklig katastrof.
Lufthansafallet klarades aldrig upp. Bara Louis Werner, insidermannen på flygplatsen, dömdes någonsin för det. Alla andra inblandade dog eller åtalades aldrig. Henry åkte fast för att han jagade 50 000 dollar i en collegebasketuppgörelse som han inte ens behövde.
Men pistolen hade laddats av Burkes egen girighet tre år tidigare, när han gick med på att köra ett upplägg med poängmanipulation i collegebasket som han borde ha gått ifrån. Vic Amuso och Anthony Casso, som tog över familjen i slutet av åttiotalet, blev två av de mest våldsamma och paranoida bossarna i maffians historia just för att de såg vad som hände i Brownsville. De såg den federala regeringen använda ett collegebasketupplägg för att riva upp ett kapningsimperium. Deras svar var att börja döda alla som de ens misstänkte kunde tänkas samarbeta.
Spökena från Roberts Lounge hemsökte hela Lucchesefamiljen i ett decennium. Henry gick in i vittnesprogrammet, sparkades ut för att han begick fler brott, gav intervjuer, drack sig sjuk och dog av komplikationer från hjärtsjukdom den 12 juni 2012 på ett sjukhus i Los Angeles. Den verkliga historien slutade någon helt annanstans. Den verkliga historien slutade på en fängelseavdelning i Buffalo där Jimmy Burke tynade bort i cancer.
Taxiståndet tyst, sociala klubben igenbommad, hela ekosystemet av en trettio år lång kriminell verksamhet reducerad till domstolshandlingar och dödsattester från fängelser. Imperiet föll inte på grund av kokain. Det föll för att Jimmy Burke inte kunde gå ifrån 2 500 dollar per match. Henry Hill, som satt i en cell i Nassau County i maj 1980, ville bara rädda sitt eget skinn.
Han insåg inte att han höll i den lösa tråden på en tröja som, när han väl började prata, skulle nysta upp en hel värld. De tog aldrig med det i filmen för det passar inte myten. Inte Henrys heroin, inte FBI, inte ens Lufthansa.
Och när du väl vet det kommer du aldrig att kunna se Goodfellas på samma sätt igen.