Hon drar ut på tiden i ett halvår. Lidija Grygorivnas röst hörs genom dörren: ’Mannen finns inte, och barnet är inte från min son.’ Marina står i korridoren utanför rättssalen. Pärmen glider ur…
Hon drar ut på tiden i ett halvår. Lidija Grygorivnas röst hördes genom dörren. Det är dags att erkänna. Mannen finns inte, och barnet är inte från min son. Marina stod i korridoren utanför rättssalen. Pärmen med handlingar gled ur händerna, papper yrde över golvet. Hon böjde sig inte. Bara stirrade på dörren. Advokaten svarade … Read more