Angelo Bruno, sextionio år gammal, hade styrt Philadelphiafamiljen i tjugoett år när han svängde in på Snider Avenue den tjugoförsta mars 1980. Klockan var halv tio på kvällen. Han parkerade framför huset, hans hem, hans fästning. Hans chaufför Johnny Stanford tände en cigarett.
Bruno vevade ner passagerarfönstret en bit. Ur mörkret klev en man fram med ett hagelgevär. Ett enda skott, rakt bakom höger öra. Bruno sjönk framåt över ratten.
Blod på instrumentbrädan. Cigarren fortfarande glödande i askfatet. Hela avrättningen tog fyra sekunder. Det här var inte ännu en vanlig gangsteruppgörelse.
Angelo Bruno kallades för den lugna donen. Under tjugoett år hade han lett Philadelphia utan att en enda fullvärdig medlem i familjen dödats i en maktkamp. Inga droger, inget kaos, inga rubriker. Han tjänade miljoner i tysthet, betalade alla och höll freden.
FBI brydde sig knappt om honom. Och med ett enda hagelskott fick någon ett slut på den fredligaste maffiaregimen i amerikansk historia. Det här är berättelsen om vad som hände sedan. Hur en fem och en halv fot lång, sextiotre kilo tung gangster från Atlantic City vid namn Nicodemo Scarfó förvandlade Philadelphia till landets blodigaste maffiaslagfält.
Över trettio döda på tio år. Bomber, svek, hans egen underboss som vittnade mot honom, hans egen son som sköts på halloween, och slutligen paranoian som åt honom levande. Men det är en sak historieböckerna inte berättar. Nikki Scarfó blev inte ett monster.
Det var han alltid. Det enda som höll honom i schack var det imperium Angelo Bruno byggt upp under tjugoett år. Och samma sekund som buren öppnades följde allt Bruno skyddat med honom i fallet. För att förstå vem Nikki Scarfó var måste man förstå var han kom ifrån.
Han föddes den åttonde mars 1929 i Brooklyn och växte upp i södra Philadelphia. Hans farbror, Nicholas Piccolo, var en respekterad medlem i Bruno-familjen. Så Nikki växte upp nära livet, men han var inte skuren ur samma tyg som Angelo Bruno. Bruno var tålmodig.
Scarfó var som en stubin, kort, smal som en sticka, men snabb med kniv, snabb med händerna och ännu snabbare i munnen. Killarna i kvarteren kallade honom lilla Nikki, inte av värme utan för att det enda lilla med honom var kroppen. 1963 satt en hamnarbetare vid namn William Dugan på en bar i södra Philadelphia. Han bråkade med Scarfó om en plats vid disken.
Ett gräl om ingenting. Nikki drog en kniv och högg honom rakt genom hjärtat. Dugan var död innan ölen hann landa i golvet. Scarfó erkände sig skyldig till dråp.
Han fick mindre än ett år. Men Angelo Bruno var rasande. Man dödar inte civila över en barstol. Bruno förvisade honom till Atlantic City, som då var en rutten stad med en murken strandpromenad och ingenting som hände.
Straffet var tänkt som tristess. Sitt i Atlantic City. Led en liten grupp. Håll dig borta från Philadelphia.
Håll käften. Bruno trodde att han begravde Nikki. Det han faktiskt gjorde var att ge honom nycklarna till framtiden. Den tjugosjätte maj 1978 legaliserade New Jersey kasinon i Atlantic City.
Och Nikki Scarfó, som stuvat där i femton år, satt plötsligt ovanpå en guldgruva. Byggnadsarbetare, betong, cement, varuautomater. Varje entreprenör som ville bygga ett kasino var tvungen att gå genom Atlantic City. Och i Atlantic City ledde alla vägar till Scarfós gäng vid Georgia Avenue.
År 1979 hade Scarfó sin systerson Phil Leonetti som skötte cementaffärerna åt honom. Phil var trettio år yngre än sin farbror. Lång, tyst, snygg, byggd som en boxare. Alla kallade honom galna Phil, men smeknamnet var ironiskt.
Phil var den lugnaste mannen i rummet. År 1980 var han den enda människan på jorden som Scarfó litade på. Och här är något de flesta inte förstår. Angelo Bruno ville inte ha något med kasinopengarna att göra.
Han sa nej. Han vägrade. Pengarna kom från droger, från spel, från allt han vägrade röra. Nikki Scarfó såg inget fel med något av det.
Han trodde att hyllningspengar skulle gå åt andra hållet. Att han skulle få makten. Så natten Bruno dog satt Scarfó vid ett litet bord i Atlantic City och väntade. Han väntade på att någon skulle komma och hämta honom.
Han klev in i bilen och åkte till mötet. Han kom aldrig tillbaka. För första gången i sitt liv satt Nikki Scarfó vid Philadelphias maktbord. Deras plan var att döda honom och skylla allt på Scarfó, sedan ta över familjen.
Det var planen. Men Scarfó var snabbare. Kort därefter fick en av konspiratörerna en kula i huvudet utanför sitt hem. Det var i januari 1982.
Scarfó överlevde, inte genom att klättra utan genom att överleva. Han var femtiotvå år gammal, kort, smal, och han var på väg att presidera över fler maffiamord än någon annan boss i modern amerikansk historia. Det första Scarfó gjorde var att utse Phil Leonetti till sin underboss. Men det galna var strukturen han byggde.
Ville någon driva vadslagning, nummerspel, skyddsverksamhet eller droghörn i södra Philadelphia eller Atlantic City fick de betala Scarfó det som kallades gataskatt. Oftast en tredjedel av intäkterna, ibland mer. Under en vanlig vecka tog familjen in mellan två och trehundra tusen dollar bara i gataskatt. Lägg därtill andelar från kasinona, mutor från fackföreningar.
Scarfó drog in miljontals dollar om året samtidigt som han bodde i ett enkelt radhus och höll en båt vid småbåtshamnen. Det fanns ingen bevisning mot honom, bara misstankar. Under de kommande arton månaderna föll kroppar på båda sidor. De andra i familjen kallade honom kronprinsen, för alla trodde att han en dag skulle ta över.
Men i Scarfós huvud tog kriget aldrig slut. Han började se hot överallt, även inom den egna familjen. Och den största fienden av alla var mannen som alla älskade, Phil Leonetti. Sedan bröt han förlovningen.
Han avslutade det bara. Inte för att någon bad honom, utan för att han blev för populär, för respekterad. Kronprinsen måste bort innan han någonsin fick bära kronan. För varje klok kille i Philadelphia förstod vad det betydde.
Om Scarfó kunde döda sin egen systerson över en förlovning, kunde han döda vem som helst. Från och med september 1984 gick varje man i Philadelphiafamiljen och la sig med en enda fråga i huvudet. Är det i natt? Killarna Scarfó borde ha litat på dödade han.
En av dem, en man vid namn Caramandi, hade fuskat med pengarna från gatuskatterna, inte betalat Scarfó fullt ut. År 1986 fick han reda på genom en källa inom polisen att Scarfó satt upp honom på listan. Caramandi visste att Scarfó skulle döda honom innan han hann vittna. Så Caramandi och en annan man blev de första fullvärdiga medlemmarna i Philadelphiafamiljen som någonsin vittnat för regeringen.
De satte Scarfó i siktet för federala åklagare, delstaten New Jerseys åklagare och delstaten Pennsylvanias åklagare samtidigt. Han skulle aldrig komma ut igen. I maj 1989 fick han livstidsstraff utan villkorlig frigivning för mordet på en bookmaker som hette Frank Delonso. Han skulle aldrig gå fri igen.
Inte på långa vägar. Hans son, Nicodemo Scarfó Jr. , tjugofyra år gammal, bossens enda son, satt vid ett bord och åt spaghetti med blåmusslor. I en väska låg en kulsprutepistol.
Skytten klev lugnt ut och försvann i halloweenfolket. Skottet var inte riktat mot sonen. Det var riktat mot fadern. Budskapet var enkelt: vi kan gå in på din egen restaurang och döda ditt enda barn.
Det var inte fängelsestraffet som knäckte honom. Inte åtalen. Utan det faktum att hans egen familj inte längre var rädd för honom. Sedan kom kniven som skar djupast.
Phil Leonetti. Systersonen. Underbossen. Blodet.
Den enda människan Scarfó någonsin litat på. År 1989 satt Phil i en federal cell och tänkte på att han kanske aldrig skulle få se sin unga son växa upp. Han gjorde en kalkyl. Hans farbror skulle aldrig komma ut.
Andra hade redan brutit tystnadskoden. Phil hade själv hjälpt till att genomföra tio av morden. Så sa han ett enda ord: han vittnade. För Phil Leonetti var det det enda sättet att överleva.
Hans vittnesmål satte fast människor längs hela östkusten. Hans samarbete minskade hans fyrtiofemåriga straff till fem år och fyra månader. År 2012 skrev han en bok som berättade hela historien. Han lever fortfarande idag.
Philadelphiafamiljen återhämtade sig aldrig riktigt efter Scarfó. Alla bossar som kom efter honom levde i skuggan av Scarfó-eran. Tystnadskoden var bruten för alltid. Och Scarfó?
Han tittade aldrig i spegeln. Han försökte hålla sig borta från livet. År 2014 dömdes han för ett bedrägeri värt fyrtio miljoner dollar rörande ett företag i Texas. Serien som senare gjordes om honom väckte hela historien till liv igen.
En hel generation som aldrig hört talas om lilla Nikki fick plötsligt lära sig hans namn. Fyrtio år senare är Philadelphias maffiakrig fortfarande det blodigaste kapitlet i efterkrigstidens amerikanska organiserade brottslighet. Nikki Scarfó styrde Philadelphia i tio år och dödade över trettio människor, inklusive en man som kanske varit hans mest lojala anhängare, en blivande svärson till en underboss och en handfull killar vars enda brott var att de var mer omtyckta än honom själv. Och till slut var den enda människan som fortfarande älskade honom hans egen systerson som valde att vittna mot honom.
Det handlar inte om pengarna. Det handlar inte om respekten. Inte om bomberna eller kropparna. Utan om det som ligger under alltihop.
Om du tyckte att den här historien var fascinerande, tryck på prenumerera. Vem ska vi berätta om härnäst?